— Kunde vi inte hitta på någon lek eller något skämt, mina damer!
— Vad då, vad då, frågade alla damerna.
— Leka blindbock till exempel. Vi binder för damernas förtjusande ögon!
Jag, som skarpt mönstrande församlingen tagit plats på ett gungbräde i närheten, förstod genast, att detta glada förslag skulle orsaka misstankar och förskräckelse. Dock är det möjligt, att oron åter lagt sig att slumra, därest icke den gamle stenhuggaren i detsamma ropat på sin breda bergslagsdialekt:
— Eller gömma ringen till exempel!
Den olycklige förstod icke den isande tystnad, som uppstod på gräsplanen, men jag begrep den fullväl.
I fortsättningen grundligt trött på damernas ständiga farhågor, föreslog jag dem en dag, att de noga skulle betrakta även mitt ansikte med misstrogna ögon. De blevo härvid något generade.
För dig, broder, tillstår jag gärna, att jag, till följd av mitt eget förslag, på aftonen noga betraktade mig själv i spegeln. Härvid fann jag en hel del linjer och drag, vars spel verkligen förskräckte mig. Ondskefullhet, låghet, falskhet och cynism strålade ut från detta bedagade ansikte, och jag funderade ett ögonblick på att till Kungliga järnvägsstyrelsen inlämna en anmälan mot mig själv, utmynnande i ett skarpt och enträget yrkande, att en person med denna uppsyn snarast borde avlägsnas från den ansvarsfulla plats vid det hedervärda stationssamhälle, åt vilket han ägnar sina trafiktekniska tjänster.
Emellertid anlände en ämbetsman med hustru och fyra vuxna barn, och dessa personer lyckades så småningom återkalla en viss trygghet, den vi förut saknat. Denna solida familj verkade såsom ett slags vågbrytare för alla orons böljor. För mig betydde det emellertid ingen ro utan i stället nya mödor. Ämbetsmannens fru var en god och verksam kvinna, van att i sin hemstad verka för behövande genom välgörenhetssoaréer, och denna dam gick en tid omkring i husen för att efterhöra, om någon behövde hjälp. Folket i dessa trakter är visserligen icke burget, men lever dock genom sitt arbete bekymmerfritt i sina ägande stugor och fostrar sina barn i enkelhet och rena seder. Den goda frun kom varje dag
168
