Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

som under hand förvärvas av dem, som syssla med penningaffärer, syntes Jägmästarn genast från början ana, varför Karl Ludvig besökte honom. Nicklasson var alls icke berusad utan befann sig endast i ett upprymt sinnestillstånd, som lätt slog om i vrede och då utlöste massor av förolämpningar mot den enarmade slakterimästaren.

— Hej, ropade Jägmästarn, när Karl Ludvig hälsade. Välkommen hit, pojken min!

Framför honom stod Nicklasson uppsträckt, en ganska ståtlig företeelse av grov manlighet. Tvärklippt, lätt grånat mörkt helskägg, med mustascherna högt uppvridna, åtstramade gråa ridbyxor och blanka stövlar. Man kunde mycket väl förstå, att Jägmästarn icke ville lägga bort titlarna med köpingens övriga slaktare.

— Du kommer för att hälsa på, fortsatte herr Nicklasson. Men först ska du ha litet till livs, min gutt! Frukosten ska vara i ordning snart. Och inte heller har du sett mitt fina charkuteri. Om jag bara finge skälla ett tag till på den förbannade Helgesson! Hallå där — han vände sig mot en av husets dörrar, där en kvinnogestalt blivit synlig — vi blir två till frukosten!

— Hör nu, avbröt Karl Ludvig. Hör nu, fabbro Necklas…

Men eftersom Jägmästarns sjätte sinne alltjämt arbetade, blev Karl Ludvig avbruten så fort han uttalade orden ”hör nu”, och det visade sig även i fortsättningen, att Jägmästarn passade dessa ord precis som en målvakt gör med en fotboll, då den hotar att komma i nätet.

Att låna pengar är en svår konst, om vilken ännu ingen vetenskapsman eller annan sakkunnig person utarbetat vägledande broschyrer, varför alla irrande lånesökare äro fullständigt hänvisade till sin egen uppfinningsförmåga och talang. I alla andra ämnen får den fattiga människan stöd och råd i överflöd, men när det gäller detta enda spörsmål, finner han, då han kastar förtvivlade blickar omkring sig, endast kalla ansikten och slutna läppar. Filosoferna tiga, författarna tiga, affärsmännen tiga, och ekonomerna ha endast att svara: låna om möjligt icke!

Liksom alla andra var Karl Ludvig därför hänvisad till sin egen talang, och denna var mycket oövad. Han saknade all

211