En stunds tystnad uppstod, medan den svarta pojkraden drog i väg över isen, som runt omkring dem tindrade, blinkade och bländade. Den demoniske Kalle Viding tycktes alltjämt sysselsätta Aramis' tankar.
— Det värsta är ju, att jag gör mina affärer på rasterna. Och så är det en sak till. Kalle Viding köper utav mej ibland.
— Äran först, sade d'Artagnan.
— Ja, äran först, ekade det från Atos.
— Det kan nog ni säga, sade Aramis, men när man gör affärer, då får man allt tänka på lite utå varje. I alla fall är det en plåga med Kalle Viding, och om jag bara hade en äldre bror, så skulle jag be honom klå Kalle. Som Hadar Tystberg till exempel! Han blev orättvist behandlad av våran nye extralärare en gång, men Hadars bror hämnades honom. Han är slaktare och har pengsné. Han tog extralärarn i kragen och gav honom en vinge utanför hotellet en kväll. ”Där har du för bror min”, sa slaktarn. Broderskärleken är bra vacker, suckade den hämndlystne, men alltför försiktige Aramis.
— Men på extralärarn har du då väl ingenting att klaga, fastän du bar dej så konstigt åt häromdagen, sade Portos, som ägde samvetsfrid och jämna betyg.
— Jag bar mej väl inte konstigt åt. Så tycker ni bara, protesterade Aramis. Hur ska en människa bära sig åt, när en fråga dyker ner, utan att en annan vet vad det hela handlar om? Det ville jag just fråga.
— Ja, men ordet, som du skrev — du var väl bra dum då, sade den ädle Atos.
Aramis syntes förolämpad, och svarade tämligen hett och brådskande.
— Jag satt och gjorde upp en affär med Negern, ni vet, och det var ju mitt i historian. Då ropa lärarn till mig: ”Nå, vad blev följden av detta då?” Jag hade inte följt med, och visste inte vad han menade, men då viskade Negern något, som jag inte kunde höra. Först tänkte jag inte svara alls, men sedan tänkte jag, att det var klokast att försöka härma det där ljudet. Det var därför, som jag talade så otydligt. Det var på knepighet.
— Ja, men ordet, ordet, skrattade Portos, Atos och d'Artagnan.
29
