52
Om en Jättefilosof och om lille Bitter, som stal för sin kärleks skull
En doft som av gamla kasernfiltar, dem man visserligen tvättat, men vilka ändå bibehålla en oviss atmosfär omkring sig, slog emot Cello, när han på aftonen steg in till överkonstapel Björk på polisstationen. Polismannen hade helt nyss kallat på herr Erlandsson i telefonen och meddelat, att han hade något viktigt att omtala för honom.
Den nyfikne tidningsmannen fann nu överkonstapel Björks jättelika figur vid skrivbordet, på vars skiva hans ena stora hand vilade, lik en för tillfället nedtagen skylt ovanför en handskaffär, och den gröna lampkupan sken över överkonstapelns något skalliga hjässa. Det var en ståtlig skalle denna, men så tillhörde den också en filosofiskt lagd polisman och en ivrig esperantist, som hoppades att detta världsspråk en gång skulle lösa alla konflikter och närma folken till varandra i enigt arbete för mänsklighetens lycka. Herr Björk var för övrigt en självstuderad man, vars väldiga gestalt ofta var synlig på lånbiblioteken. Filosofen var nära två meter lång, när han sträckte ut sig i sin fulla längd, och han skulle genom att begagna endast en arm ledigt ha kunnat kasta ut två eller tre ordinära filosofer, medan han med den andra armen orkat hålla en fjärde filosof för bröstet högt uppe i luften. Mellan journalisten och överkonstapel Björk rådde ett slags vänskap, alstrad under de timmar, då Cello å tjänstens vägnar hissat ner sin nyhetshink i brottets och olyckans svarta brunnar. Med den erfarne polismannen som berättande vägledare hade Cello många gånger hälsat på i dessa stinkande världar, där fattigdomen och eländet, lusten till det onda, hårdheten och grymheten framskapat arméer av tragiska, förhatliga, djupt ömkansvärda figurer, av vilka många endast hade att fortsätta till livets slut på samma vägar: in genom fängelseporten, ut genom fängelseporten och tillbaka igen.
Överkonstapel Björk hade mycket att säga om allt detta. Han hade en så lång praktik och hade medhunnit både yttre och inre tjänst; han hade jagat tjuvar och fört brottmåls- och självmords-
409
