statistik, han hade brottats i två timmar med en mördare under en bro och avgått som segrare, han hade ensam i en liten farkost fört en farlig stortjuv över ett upprört vatten en mörk natt, han hade legat på lur ovanför klädpackarna i ett magasin ett helt dygn under tyst ätande av franska brön, medan han väntade på att en lagerkarl skulle avslöja sig som tjuv, och han hade slutligen omhändertagit Far i Skåpet efter dennes stöldkupp och flykt genom staden. Överkonstapel Björk var alltså en person, som i många år andats mörk luft, men han var trots sin av yrket alstrade yttre hårdhet en i botten human man, som med sina stora ögon sökte genomtränga många av livets problem, ofta med tillhjälp av de goda författare, vilka i lånbiblioteket mot en avgift av några ören läto sin vishet flöda i överkonstapelns ödmjukt framräckta skopa.
— Goddag, hälsade herr Björk och tog med sina jättenypor i mustaschen. Nu sitter han här!
— Har ni tagit tjuven, larmade Cello.
— Jo jo men, herr Erlandsson. Vi har allt gjort det. Tack för resten för hjälpen, men om herr Erlandsson stötte på oss den här gången, så har också jag hållit mitt löfte. Inte en käft har reda på saken ännu, såvida den inte kommit fram på andra vägar förstås.
Överkonstapeln beskrev nu för Cello, hur tjuven upptäckts, och hur han blivit gripen, samt förevisade i Polisunderrättelser en bild av den infångade Holmsund-Holmsen-Grön, som nu även kunde kalla sig Gren.
— Har han erkänt? frågade Cello.
— Se, jag skall säga herr Erlandsson, att det är med Holmsund som med så många andra vaneförbrytare. Han är liksom indelad i flera olika fack. Den här är för blödig till att slå eller sticka, se. Man skulle kunna kalla honom för feg, men det kan nog hända förstås, att om man kallade honom så några gånger, så skulle han ta en kniv ur ett nytt fack, som han inte har visat än. Jag vet inte riktigt, förstås. Men han är lättsårad och högmodig, se. Nu var han mycket medgörlig och riktigt konfys, det var som om han blivit uppskrämd. Och så är han så elemenskat skrockfull också. Han sa till mig, när vi höll på att undersöka honom, att han
410
