hemma, en gammal pensionerad tjänsteman, som snusade mycket, och som ägde ett helvetiskt sinne för rytm. Han hade nämligen förr i världen spelat med i en amatörmusikkår, som brukade hjälpa till vid finare begravningar och annat.
”Stina är inte hemma”, mullrade gubben i basen, ”men hon kommer nog snart.”
Sedan pratade han med mig om kommunalskatter och om inkokt braxen, varefter han plötsligt sade:
”Vad har du i paketen? Jaså… Men hur var det, du spelade visst piano förr! Jag kommer ihåg, att du drog Nordqvists sorgmarsch en gång häruppe. Spela om den, får jag höra, om du har repat dej i det rytmiska!”
Nåväl! Jag lade ifrån mig buketten och konfektpåsen i tamburen, och gubben gick ståtlig fram och åter i det hemtrevliga rummet, medan han tumlade silversnusdosan i händerna på ryggen. Jag satte mig till pianot och spelade; det var en ostämd gammal taffel med levergult trä och en vit platta ovanför tangenterna, på vilken det stod att läsa Gebrüder Max, Dresden. Pianot hade ett g i basen, som egentligen var ett f, och ett e i diskanten, som lät som när man slår omkull ett supglas.
”Marsch, marsch, ett, två”, mumlade gubben, och ville försöka koncentrera mig på takten, där han vandrade på den randiga gångmattan, från fönsterbordet och till den lilla spegeln, från spegeln och tillbaka igen.
Jag ansträngde mig till det yttersta för att imponera på den gamle, ty jag tänkte, att jag i detta ögonblick kanske spelade för att vinna min älskades hand. Liksom de gamla stredo i rustning och tornerade om sina damer, kämpade nu jag med en verklig demon, det gamla taffelpianot, vilket liksom gjorde allt för att hindra mig med sina skallrande ljud och sina alltför lätt nedtryckta tangenter. Att det just skulle bli Nordqvists sorgmarsch, berodde på, att jag hört den mycket som yngling och att jag råkat treva på den ett par gånger, när jag förr varit uppe i flickans hem. Det var just en specialitet för den gamle, det där med sorgmarschen.
Jag lyckades komma över första reprisen, men när jag skulle börja på den andra, blev det visst för mycket galopp för den
43
