Hoppa till innehållet

Sida:Löwensköldska ringen 1925.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
70
CHARLOTTE LÖWENSKÖLD

inte i ögonen? Ansåg hon, att han var ett så dåligt parti, att hon begärde ersättning för att hon hade förblivit honom trogen? Han var ju präst och filosofie doktor, son av ansedda föräldrar, hade alltid försökt uppfylla sina plikter, började vinna anseende som predikant, hade fört en exemplarisk vandel. Menade hon verkligen, att det hade varit en så stor försakelse att avstå från Schagerström?

Nej, hon menade naturligtvis ingenting sådant. Han måste vara lugn, han måste med mildhet och saktmod utforska hennes tankar.

»Vad menar du med ersättning? Jag har ju rakt ingenting att bjuda dig.»

Då flyttade hon sig närmare, så att hon kunde viska tätt i hans öra.

»Du håller dig själv alltför ringa, min vän. Du kan ju bli både domprost och biskop.»

Han flyttade sig så häftigt ifrån henne, att hon höll på att falla.

»Det är således därför, att du väntar, att jag skall bli domprost och biskop, som du har sagt nej till Schagerström!»

Hon såg upp till honom, förvirrad såsom en, som vaknar ur en dröm. Ja visst, hon hade drömt, hon hade talat i sömnen, och i sömnen hade hon förrått sina hemligaste tankar. Hon svarade ingenting. Tyckte hon, att den frågan inte behövde något svar?

»Jag frågar om det var, därför att du tror, att