Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
87
DALKULLAN
På en gång var han fri från alla sina bekymmer. Charlotte Löwensköld skulle aldrig mer locka honom att bli en mammonsträl. Han skulle hädanefter få leva i enlighet med sin böjelse. Den enkla, fattiga hustrun skulle låta honom följa Jesu fotspår. Han såg den lilla gråa stugan. Han såg det enkla, ljuvliga levnadssättet. Han såg den fullkomliga harmonien mellan hans lära och hans leverne.
Han låg länge och blickade upp i det risiga grenverket, genom vilket solstrålarna försökte att smyga sig fram. På samma sätt tyckte Karl-Artur att en ny och lyckobringande kärlek försökte att smyga sig in i hans sargade och sönderslitna hjärta.
