Diligensen för sin väg. Schagerström stod länge och såg efter den.
»Charlotte Löwensköld!» upprepade han. »Var detta Charlotte Löwensköld?» — — —
Det var långt efter midnatt, då Schagerström kom tillbaka till Gammalhyttan. Bruksförvaltar Nyman och hans hustru hade inte gått och lagt sig. De hade under stor ångest väntat hans återkomst och undrade om de inte möjligen borde sända ut folk för att söka. Båda två gingo fram och tillbaka i allén, då han äntligen blev synlig.
De sågo den kraftiga, något satta figuren avteckna sig mot natthimlen och kände igen Schagerström, men de hade dock svårt för att tro, att det var han. Mannen, som närmade sig, gick och trallade på en gammal slagdänga.
Då han mötte dem, började han skratta.
»Å, gå för all del och lägg er!» sade han. »I morgon skall ni få höra alltsammans. Men det var sant! Du, Nyman, får göra dig i ordning, så att du kan bege dig ut på den här inspektionsresan i mitt ställe. Jag själv måste i morgon dag tillbaka till Korskyrka.»
