IV.
Vad Charlotte beträffar, så hade hon hela tiden prostinnans varning i öronen: »Håll ett öga med din man, min vän, denna dag! Det är något han går och spekulerar på. Se upp med honom!»
Hon hade också själv lagt märke till de tvära omkastningarna i hans lynne från glättighet till dysterhet, och hon började ingen dans utan att se efter om han ännu fanns kvar på logen, och inte förr hade en kavaljer lämnat henne, än hon sökte upp mannen och satte sig vid hans sida.
Som hon var en av dem, som ha ögonen med sig, hade hon, då hon gick över stallplatsen på väg till logen, observerat, att den lilla kupén, som Schagerström använde på sina långresor, stod utdragen ur vagnsskjulet. Det där ökade hennes oro och skärpte hennes vaksamhet.
Då hon dansade med kusken, gjorde hon ett litet försök att få veta vad som förehades.
»Vi dansar väl inte för länge?» sade hon. »När var det, som brukspatron skulle resa?»
»Tiden är visst inte riktigt bestämd än, nådig frun. Men jag har vagnen utdragen och hästarna selade. Jag kan vara färdig i rödaste rappet.»
Se där, nu visste hon vad hon hade att rätta sig efter! Men som hennes man alltjämt satt kvar på logen i lugnt samspråk med sina underhavande, fann hon det klokast att inte låtsa om något. »Det har troligen varit hans mening att
