äfwensom af Kgl. Kamar Collegii Kunngörelser den 4 Febr. 1780 och 30 Martii 1786 de teckn inhämtas, som åtskilja falskt silfwermynt ifrån det riktiga, nemligen, att det falska icke allenast är utan klang, mjukt och låter böja sig, utan ock lättare till wigten, antingen gult till färgen, om de falska myntsorter äro af koppar och messing, eller mörkt, när de äro af tenn och bly, med sandhålor efter gjutningen, i synnerhet i bokstäfwerne. Af Riksens Ständers Banques och RiksgäldsContoirs tystlåtenhet i denna del, skulle man hafwa kunnat förledas till den tanka, att inga falska Banco- eller Riksgäldssedlar blifwit producerade, så framt icke publique bestraffningar witnade om motsatsen. Ett ryckte har gått, att smärre eller 12 och 16 ss:s Riksgäldssedlar ej sällan blifwit förändrade till Transportsedlar på större summor. Detta skulle troligen till en del förekommas, om uppå alla Transportsedlar, ifrån och med dem, som äro stälde på 5 R:dr, någon af RiksgäldsContoirets betjente, med egen hand tecknade sjelfwa valeuren med bokstäfwer, på detta sätt: Denna' Sedel på – Riksd. transporteras. Stockholm, den – NN. Det tyckes wara swårare, att efterapa en Courante handstil, som består af flere ord, än blott siffror och namn. Att i Danemark, då falska Bancosedlar anträffas, allmännheten underrättas om deras skiljaktiga beskaffenhet emot de oförfalskade, ses af Kongl. Danska Kunngörelserne, den 27 Dec, 1794 och den 21 Martii 1795. Fogtman, l. c. 6 D. 7 Afd. p. 602, och ibid. 8 Afd. p. 55: Att äfwen i äldre tider falske myntare icke blifwit ådömde kyrkopligt, ses af KB. till S. H. R. den 13 Maij 1730; och tyckes de Handtwärkare, hwilkes göromål det är, at smälta och smida metaller, då de beträdas med tillwärkande af falskt mynt, icke skäligen kunna göra något anspråk å mildring i lagens stadgande, hwadan ock en Gelbgjutare i Fahlun S. H, som
