dels af tenn gutit, dels försilfrat af messing gjorde tredjedels Riksdalrar, efter min tanka, med fullkomlig rättwisa därföre dömdes till det straff af spöslitning m. m. som 7 Cap. 1 § MB. utstakar. Hwarom se KB. till S. H. R. den 3 Maij 1782. Jämnför KB. till S. H. R. den 3 Januarii 1789 och till Öfwerståth. den 27 Apr. 1787. I Preusen straffas Myntbetjent, som falskar mynt, jämte 10 dubbla böter emot det förfalskade myntets wärde, med spöslitning och fästningsarbete på lifstid. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 257 §,' och i Frankrike med 15 års arbete i jern. Code Pénal, 133 Art. Om i Preusiska Staterne någon egenmyndigt tillwärkar mynt, som är fullhaltigt, med antingen Preusisk eller främmande Nations prägel, anses han i förra fallet med 2 a 3 års fästningsarbete samt 10 dubbla böter emot wärdet af det slagne och utprånglade myntet; men i sednare händelsen med hälften mindre fästningsarbete och böter. Är sådant mynt tillika underhaltigt, straffes han, jämte 10 dubbla böter till 4 a 10 årigt Fästningsarbete. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 252–254 §§. År 1799 tilldrog sig i Stockholm en händelse, som på det kraftigaste ådagalägger, huruledes, i brist på tydelighet i Författningar, den oskyldigaste gerning kan påtwingas högsta grad af brottslighet och ett helt hushåll försättas i äfwentyr att blifwa olyckligt. Det är bekant, att både i Stockholm och landsorterne, innan RiksgäldsPoletterne blefwo slagne, en sådan brist sig företedde å skiljemynt, att wid en handel af några styfwer, den ene nästan omöjeligen kunde komma ifrån den andre. I denna ställning hade en Tornwäktare wid namn Eric Lundin, hwars hustru Anna Stina Lundin hölt krog i Clarae Församlings fattighus, låtit deras minderårige son Carl Lundin, å hwardera af 8 afklipte kort teckna en half skilling, i afsigt, att emot dessa märken, dels förskaffa sig snus i en
