Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
148
Missgjernings-Balken, 7 Cap. 3, 4 §§.

3 §.

"Warder någor med falskt mynt bedragen, och äntå han sådant märkt, gifwer thet sedan til en annan ut; plichte med fängelse efter omständigheterna, och rätte skadan up"

P. St. Säljer någon wetandes felaktig eller förfalskad wara, I: 4, 9 HB.


4 §.

"Klipper någor mynt, ehwad slag thet helst är, eller thet eljest på hwarjehanda sätt swikeliga minskar; miste äran, och plichte med fjorton par spö, ellofwa par ris, eller flera, eller med hächte wid watn och bröd, alt efter som brottet är til, och gälde skadan åter."

P. St. Ändras krönt mått eller wigt, VIII: 3 HB. Huru det bör kunngöras, då någon dömes ifrån äran, XXIV: 13 RB.

S. F. Allt afstympat, klipt och filat samt genom hwarjehanda flärd förfalskat och förwärrat mynt, som kunnat förlora dess rätta wigt och wärde, bör icke wara gängse och gällande, utan i hwars hand det ock är, inlefwereras på Myntet i Stockholm, att kunna ommyntas; blifwandes ej allenast de handlande, utan ock Kronans Uppbördsmänn åtwarnade, det de noga se sig före, att icke något sådant oriktigt gjort mynt må i landet införskaffas, eller i Kronans Cassor wara befinteligt, utan till ommyntning befordras. 1721 den 13 Januarii, K. F. MW. 1 T. p. 290. Den som beträdes med Guld- eller Silfwermynts nedsmältning, förarbetande och förwandlande, skall ej allenast mista sjelfwa penningarne, som han nedsmälta welat, eller materien den han nedsmält, utan ock böta fyra dubbelt dess wärde, angifwarens ensak, eller i brist af botum, pligta med kroppen,