delar inrättade skrifteliga Attest; Äfwen skall ingen af ofwannämnde Guld- och Silfwerarbetare hafwa frihet, att tillhandla sig något uppsmält guld eller silfwer, eller så kallade plantsar, utom en sådan attest, hwarmed sedermera bör förfaras, som ofwanförmält är. Så wäl Guld- och Silfwerarbetare, som andre, hwilke wid gulds och silfwers nedsmältande annorlunda förfara, än Kongl. Maj:t nu i Nåder förordnat, skola, oaktat intet mynt därwid är wordet anwändt, icke destomindre för förbudets öfwerträdande böta 40 daler S:mt, samt hafwa förwärkat den uppsmälta materien, som angifwaren enskilt bör tillfalla. Hwarjom och enom lämnas fritt, att under lika beskydd, som Fiscalerne, och andre Kgl. Maj:ts och Kronans egne betjente, samt med desse sednares biträde, om de det begära, lagligen angifwa de brottslige hos domaren, i fall de med skäl och bewis därtill äro föresedde. Äfwen skall den Gesäll, som bewisligen angifwer en Mästare af Guld- och SilfwerarbetareÄmbeten, hwilken sig emot Förbudet förbryter, framför någon annan Gesäll wara berättigad, att i samme brottsliges ställe blifwa Mästare, så framt han sådant åstundar, och för öfrigit är af den skickelighet, som 1720 års SkråOrdning ärfordrar, samt detta Förbud ej allenast årligen, en eller flere resor af predikostolarne offenteligen kunngöras; utan ock wid hwar Ämbetes sammankomst med Guld- och Silfwerarbetare, uti deras och deras arbetsfolks närwaro, uppläsas, och sådant i Protocollet antecknas, samt ett Exemplar däraf till den ändan uti hwardera Ämbetslådan förwaras. 1745 den 4 Julii, KF. MW. 3 T. p. 2220 Förfalskar Jude Rikets mynt, det fördärfwar eller försämrar, på hwad sätt det häldst ske må, straffes efter lag med spöslitning utan allt skonsmål, och, där brottet ej förtjenar dödsstraff, förwises genast Riket. 1782 den 27 Maij, Kongl. Comm. Coll. Regl. för Judeska Nationen, 17 §, MW. 12 T. p. 320. Den som
