han, där han någon publique tjenst bekläder, för sådan sin orolighet gå dess Embete, lön och pension qwitt, men om han intet har någon tjenst, eller är af ringa wilkor, så dömes han, efter omständigheterne, af werldslig Rätt till något honom anständigt och lindrigt arbete, hwarunder presterskapet med flitig underwisning bör söka att bringa en sådan till rätta: Men om han likafullt motwilligt framhärdar i sin willfarelse och ondsko, förfares med honom efter ReligionsStadgarne. 1735 den 20 Martii, K. F. 4 §, MW. 2 T. p. 1230. Consistorierne böra efter Eds och Ämbetspligt, hafwa nogaste tillsyn noch wård om de dem anförtrodde Församlingar, mot alla insmygande swärmerier och kätterier i gemen, och ej allenast sjelfwe bemöda sig, att med öm omsorg, kärlek, saktmodighet samt trägen och trogen underwisning, bringa dem till rätta, som kunna wara förledde och å sida bragte, utan ock därtill uppmuntra och hålla alle under sig lydande Lärare, samt således söka med försiktighet och i en rätt ordning, att afwärja all oro och fara från wår Christeliga Församling. Men om någor skulle finnas wara af skadeliga meningar och Lärosatser så intagen, att han genom underwisning och öfwertygelse ej wille låta sig rättas, utan icke dess mindre i sine willomeningar forrtfara, samt sökte dem hemliga eller uppenbarliga att utsprida, då skall med en sådan orolig och skadlig lem förfaras efter KyrkoLagen och ReligionsStadgarne. Börandes på den händelse, att någon under Consistoriernes inseende hörande Presteman för sådant skäliga misstänkes, densamme genast inkallas till behörig examen hos Consistorium, och så mycket strängare med honom förhållas, som han brutit sin Ed, och är ett långt skadeligare wärktyg, än en annar. 1751 den 2 Maij, KB. Jusleen, p. 297. Af Kongl. Åbo HofRätts inkomne
