underdåniga berättelse och hemställande, angående åtskillige personer i Österbotn, som redan år 1736 blifwit angifne, att hysa irriga meningar om wissa Lärostycken af wår Ewangeliska Lära, har Kongl. Maj:t märkt, huru dåwarande Consistorii Ledamöter, änskönt samma irrighet icke rört trones grund, ej haft nog tålamod till deras underwisning och rättande, innan, på Consistorii anstalt, de blifwit för Rätta dragne, och offentelig förbön för dem gjord; wid hwilken Rättegång jämwäl den owarsamhet finnes, att Nämnd och annat enfalldigt folk kommit att få tillfälle att höra och blifwa underrättade om samma irriga meningar. Nu på det HofRätten må hafwa tillfälle, att i akttaga hwad densamma i slike mål, både genom ReligionsStadgarne, och särskilde Skrifwelser, ålagt är, samt draga försorg, att undersökningarne måtte på tjenligaste och warsammaste sättet, anstälde warda; så måge Religionsmål ej till UnderDomstolens åtgörande förwisas, innan HofRätten därom fådt kunnskap, samt pröfwar, huru, när så wida kommit, därmed förfaras bör. 1751 den 29 Maij, K. B. Jusl. p. 302. Ingen för willfarande meningar i Religion misstänkt person, må innan ransakning och dom föregådt, med arrest beläggas, ej eller någor, som icke af eget bewåg, och oaktat förutgången warning, willomeningar yttrat och utspridt, på något sätt förolämpas eller för Rätta dragas. 1752 den 23 Junii, Kongl. Bref, Jusleen, pag. 324. Kommer i Consistorio något wigtigt ärende före, som angår Religionen och Gudstjensten, så gifwes det Kongl. Maj:t tillkänna, som will strax förordna, hwad saksens beskaffenhet fordrar. 1687 den 11 Febr. Kgl. Förordn. om Rättegången wid DomCapitlen, § 14, Just. W. p. 1111. Consistorierne befallas, att antyda de under dem lydande prester, att på allt sätt winnlägga sig om deras åhörares trogna och flitiga underwisning i
