Förklaringen den 14 De3c. 1736, efter de fläste af dem, blott desse dagar äro ledige. Straffet för den som arbetar å söndagen, är i Danske och Norrske Lagarnes 6 B. 3. C. 3, 4 Art. samt 1, 2 §§ i Kgl. Förordn. den 12 Martii 1735, utsatt första gången till 2 lod silfwer, andra gången dubbelt, och tredje gången, om det är en handtwärkare, att nedlägga sitt handtwärk i 2 eller 3 weckor, och med arbitralt straff om det är en annan person; men för allmogen på landet första gången 4, andra gången 8, och tredje gången 16 skillingars böter, eller i brist af botum, första gången en, andra gången 2 och tredje gången 3 timars sittande i kyrkostocken, eller, som det på Danska kallas i Gabestokken. Äfwen har Kongl. Danska Regeringen, medelst sitt Rescript, dat. den 17 Januarii 1800, (Fogtman, l. c. 6 B. 10 Afd. p. 472,) i så måtto sträckt sin ömhet till Judeska Nationen, att de af denna Nation, hwilke för brott blifwit dömde till Fästning eller Tuckthus, ej allenast å alla Lördagar, utan ock å deras öfrige Högtids- och Fästedagar, äro befriade ifrån arbete. I Skriften kallad: Läsning i Blandade Ämnen, N:o 33, p. 70, gör Författaren följande anmärkning, i anledning af 3 Cap. 7 § MB. "Högst nödigt hade det warit, att Lagen i detta mål warit mera bestämd; ty sådan den nu är, har den gjordt och gör landet mera skada, än man i allmänhet ens kan föreställa sig. Den sidst förflutna hösten med sitt mäst olyckeliga bärgningswäder, är ännu i nog friskt minne, för att behöfwa beskfrifwas; men Landtmannens olycka skulle då, som ofta, rågas af en ofullkommelig och i detta fall skadelig lag. Efter flere weckors forrtfarande regn, klarnade det ändteligen på en Fredag, om Lördagen blåste äfwen något, och Söndagen war wacker; men om Måndagen började åter regnet och höll ut ännu 14 dagar. I den allmänna nöden, som man kan säga landet då stod uti, blefwo wisserligen i flere Sochnar
