några hundrade tunnor säd inbärgade om söndags eftermiddagen; men många tusende blefwo för lagens och högtidens skuld, orörda på åkern. I somlige Sochnar, där en eller annan Ståndsperson kunde gifwa efterdöme, följdes exemplet dristigt af böndren, och något blef bärgadt; men i de flästa stod allt stilla uti en grufwelig helgd, och meningheten fruktade att göra Gud och lagen emot, om den frälsade sin egendom. War nu, i sådan ställning, arbetet med sädens införande ett sabbatsbrott, eller war det icke? Om nu hela sochnen, hela landet hade inbärgat sin säd om söndagen, oafbrutit ifrån morgon till afton, och om till äfwentyrs wädret förblifwit wackert om måndagen och flere dagar, men en Fiscal, en Länsmann, eller någon annan Beslagskarl trodt sig af embetsnitälskan eller andra orsaker, böra beifra detta brott, och därföre stemdt til Tings hela meningheter, huru hade Domaren dömt? Om wädret förblifwit wackert på dagarne efter söndagen, så låter det ju säga sig, att arbetet tålt uppskjutas, och domaren hade icke felat, för det han pligtfält hela landet: låt wara, att han ock befriat de anklagade, så hade de likwäl blifwit dragne för Rätta, utan all slags ärsättning för sin förlorade tid. Om en Lagstiftare bor i Palats eller windskamare, så är han icke sämre för det; men då man will skrifwa lagar för Allmoge, wore det likwäl nödigt, att man något kände den, kände graden af allmänna upplysningen, fattnings och omdömesförmågan hos den största Class af samhällslemmar. Han skulle då icke undgått att känna, hwad hwarje menniska af endast allmän uppmärksamhet wid sådana och andra tillfällen funnit, willrådighet hos den ena, fruktan hos den andra, mängden litande på hwarannan, och förskräckelsen alltid färdig att tro häldre för mycket, än för litet. Han skulle då hafwa mera
