af vårt släkte, som sämst kunde försvara sig, tycktes Edra anmärkningar gifva vid handen, att Ni hyllade läran om kvinnans intellektuella, ja till och med moraliska underlägsenhet. Jag har svårt att tro, att detta var Eder afsikt, åtminstone hvad kvinnans moraliska värde beträffar. Men jag känner, att karaktären af Edra anmärkningar var sådan, att de säkerligen lämnade ett dylikt intryck på många af Edra åhörare, och jag för min del kan icke annat än djupt beklaga, att en man, för hvilken jag hyser den uppriktigaste högaktning, skall synas hylla åsikter som äro förklenande för mitt kön och som enligt min tanke äro obibliska och vanhedrande för Gud.
Hvad bibliska bevis angår, fruktar jag ej – om jag blott egde tillräcklig förmåga att göra dem rättvisa – att stödd på dem stå upp mot en värld och försvara kvinnans likställighet med mannen. Och det är, emedan jag är öfvertygad om att ingen ärlig, fördomsfri undersökning af bibeln kan gifva stöd för de antaganden och de falska åskådningar som blifvit gängse bland människorna i denna fråga, som jag Så ifrigt anbefaller den åt Eder uppmärksamhet.
Jag medgifver att kvinnan i allmänhet, till följd af sin mera ofullkomliga uppfostran, är mannen underlägsen i intelligens. Men att hon är det af naturen, såsom Edra anmärkningar tyckas gifva vid handen, har jag intet skäl att tro. Jag tror, att denna olikhet är lika lätt att förklara som den skillnad i intelligens som förefinnes mellan kvinnan i detta land och kvinnan i de i slafveri försänkta hednaländerna. Enligt min tanke kan intet argument hämtas från flydda tiders erfarenhet i denna fråga, ty den gångna tiden har varit falsk i teorien och skef i praktiken. Ännu aldrig under hela den historiska tiden har kvinnan någonstädes haft samma intellektuella möjlighet som mannen. Hennes uppfostran från barndomen, till och med i detta högeligen gynnade land, har hitintills varit egnad att snarare hindrad och förlama än utveckla och stärka hennes medfödda förmågor och afser att kväfva och döda hennes sträfvan efter andlig storhet snarare än väcka och lifva den. Och
