KAPITEL I.
Barndom, ungdom och uppfostran.
“O, moder lif,
jag vårdas ömt af dig.
Från första stund du tände uti mig
den helga eld och lade på min själ
förhoppningarnes börda: mänskors ve och väl.
Du bjöd mig att befria dem.“
Allt lif växer både uppåt och nedåt. Trädet, som vajar så behagfullt för vinden, har sina djupa rötter och den rika jordmån i hvilken de äro nedsänkta att tacka för sin styrka och sin yttre skönhet. Så var det också med Miss Catherine Mumford. Catherines fader fann under första tiden af sitt äktenskap, ehuru han var affärsman, tid att predika. Hans naturliga vältalighet i förening med hans präktiga röst och starka kroppsbyggnad sägas på ett beundransvärdt sätt gjort honom lämplig härför. Hennes moder var en kvinna med strängt kristliga grundsatser och var mäktig den starkaste och ömmaste kärlek. Utan tvifvel lefde dessa makar ett lyckligt lif tillsammans, ehuru Mr. Mumford genom affärsförbindelser och denna världens bekymmer svalnade i sin själ och slutligen blef en fullkomlig affälling. Detta förorsakade hans hustru outsäglig
