samma ögonblick gaf mig Gud detta ord för att stärka min tro: ’Nu ären I rene för det ords skull, som jag har talat till eder’. Jag grep tag därom, ehuru med darrande hand och anfäktad af fienden. Jag höll fast vid min tillit, och den blef starkare, och från detta ögonblick har jag vågat räkna mig död för synden, men lefvande för Gud genom Jesus Kristus, min Herre.
Jag kände icke någon öfversvallande glädje, men fullkomlig frid, den ljufliga ro, som Jesus lofvat de betungade. Jag har förstått hvad aposteln menar, då han säger: ’Vi, som tro, få inkomma i hvilan’. Dessa ord beskrifva mitt nuvarande tillstånd. Emellertid undslipper jag icke att bli frestad, men jag har nåd att se när djäfvulen nalkas, och jag blickar upp till min Frälsare, Jesus, och han gifver mig kraft. Ett par mycket retsamma saker, som annars skulle ha gjort mig otålig, inträffade i lördags; men jag bevarades af Guds makt genom tron i åtnjutandet af en full frälsning.
Och hvad skall jag nu säga? ’Honom, som har igenlöst mig åt Gud med sitt eget blod, vare ära och pris evinnerligen’, och allt inom mig säger: ’Amen’. O, jag kan icke beskrifva, jag kan icke finna ord för att uttrycka huru ytterligt ovärdig jag känner mig. Satan har flere gånger kommit fram med mina svartaste synder, och jag har medgifvit allt, men sedan har jag sagt, att Herren icke i någon mån gjort min helgelse beroende af min egen värdighet eller ovärdighet, utan på min Frälsares värdighet. Han kom för att uppsöka och frälsa det, som var förloradt. ’Hvarest synden öfverflödade, öfverflödade nåden ännu mer’.
Och nu, mina kära föräldrar, viljen I låta den öfverflöda äfven för eder? ’Hvar och en som vill, han tage lifvets vatten för intet’.»
Från denna stund påyrkade hon Guds barns helgelse
lika ifrigt, som hon manade syndare att mottaga frälsning,
och med detta tveeggade svärd vann hon seger. Låt oss
smaka något af den kraftiga, sunda kost hon gaf sina
åhörare!
