Hvem kan med kännedom om detta underbart lyckliga äktenskap säga, att Catherine Booth misstog sig i sina uträkningar? Ser det icke ut, som om Gud ännu en gång velat uppenbara sin vilja genom att utvälja denna sin tjänarinna till att påminna samtid och eftervärld om äktenskapets helgd och gudomliga ursprung samt visa, att det endast då kan bli lyckligt och på samma gång nyttigt, när det ingås i harmoni med hans lagar? Man kan verkligen säga, att detta var ett idealäktenskap, ty det ingicks och framlefdes under troget samarbete och detta icke blott inom hemmet utan äfven i det offentliga lifvet. I kriget och i hemmet var det:
Två hufvud i rådslag och två vid härden.
Två i de svåra affärerna i världen;
och i lifvets ädlaste sträfvan också
de voro två.
Huru olika skulle ej deras egna öden blifvit,
och de tusendens på hvilka deras lif öfvat
inflytande, om de handlat enligt andra principer! O, huru
månget härligt lif har ej lidit skeppsbrott på ett
olyckligt äktenskaps skär, eller därför att
kontrahenterna försummat att lyda de enkla lagar, som
gälla för detta heliga förbund! Huru många
känna ej sanningen af dessa visa ord: »Våra
handlingar äro våra goda eller onda änglar, oundvikliga
skuggor, som alltid följa oss efter.»
