Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/161

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 129 —


CLAUDIUS.
I faran att bli röjd, ni går att sjelf Er kasta!
Hvad ändring!
 
APPIUS.
Ja, min vän, till mensklig, från barbar.
Centurioner!


TREDJE SCENEN.

APPIUS. CLAUDIUS. En Centurion.

 
CENTURIONEN.
Drott!

APPIUS.
Tag detta bref, och far!
Det är af högsta vigt, det är till lägret ämnadt.
Flyg! innan dagen tänds, det blifve Marcius lemnadt.
(I det Centurionen går.)
Säg äfven, från det kall, som fäst Virginius der,
Att honom frihet gifs! att han är väntad här;
Att han, för sina dar, har intet att befara;
Alt han skall trygg i Rom, som inom lägret vara;
Och att ur folkets hand och vid hans hyddas fall,
Min omsorg räddat har, hvad honom trösta skall.


Leopolds Skr. I. Del.9