ANDRA AKTEN.
FÖRSTA 5CENEN.
VIRGINIA. JULIA.
VIRGINIA.
Spar, Julia, dina råd: jag vill, jag kan ej höra.
Min svaghet är ett brott; den bör min afsky göra.
Var måttet då ej fullt af olyckor och qval,
Om ej en vaknad eld förökte deras tal?
Har jag till Appius flytt, (o blygd! o höjd af smärta!)
Att släpa, till hans fot, ett svagt, förtvifladt hjerta,
Som glömt sin oförrätt, som tillber honom än,
Och söker blott hans vink, att skänka sig igen?
Jag stannar, att mig sjelf en rättvis rodnad spara.
Men du som ser i lugn min svaghet och min fara;
Som, sedan trenne år, Virginias råd och tröst,
Har mött, med öppen famn, hvar suck från hennes bröst;
Som vet, på dessa rum, din vän i ständig våda,
Att, för hans ögonkast, sitt låga qval förråda:
Fräls, om du kan, mitt namn; förlåtom detta slott;
Sök hvilken kojas lugn som ger en gömsla blott;
Må der min stängda gråt i enslig frihet rinna,
Och Appius aldrig mer Virginia återfinna!
JULIA.
Jag väntar edra bud; min tjenst är helgad Er;
