Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/186

— 154 —

VIRGINIA, (med rörelse.)
Unna mig att sjelf förgäta det.

APPIUS.
Nej, jag skall hvart du flyr, förfölja dina fjät,
Mitt rop skall trötta dig hvarthän, hvarthän du föres,
Tills ämnet för min hämd, mig ändtlig kunnigt göres.
Förrädarn!
 
VIRGINIA, (med förtrytelse.)
Detta namn — förtjenar han ej, Drott!

APPIUS.
Att vinna ditt försvar, han äfven då förstått?
Ha, falska, allt är sagdt: — du älskar honom äfven!
J ären lyckliga; men kännen mig — och bäfven!
Det är ej mig man tryggt kan visa ett förakt.
Kanske jag glömma skall, en dag, de ögons makt,
Hvaråt min svaghet gaf ett mer än rättvist värde;
Men vika för en ann, se der, hvad jag ej lärde!
Min arm skall nå hans bröst, hur mörk, hur gömd han är.
 
VIRGINIA.
Han göms ej, bäfvar ej, och af det namn han bär,
(Då ändtlig, inför Er, jag nödgas det försvara)
Mitt högmod ägde skäl, kanske att smickradt vara.