Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 173 —


VIRGINIA.
Omöjligt! fåfäng dikt! Sicinius föll i slaget.

VIRGINIUS.
Bestämdt af mördarn just, till stund åt företaget!
Om du ej tror en far, tro dina ögon blott.
Se här hans egen skrift, som vittnar om hans brott.
Förvillad om den hand, till hvilken den var ämnad,
Den föll, som straffets blixt, åt mina händer lemnad.
Läs, hur han stämplar mord, och dröjer dem igen,
Så länge hans försåt ej nått sin mognad än.
Virginia, läs och rys — läs! (han ger henne ett bref.)

VIRGINIA, (till Julia.)
Stöd mig!
(Hon läser) — Marcius helsas.
Om, åt min hämd, ej än Sicinius offrad är,
Det utfall förekom, som dertill ämnas lär.
En högre hämd begär, att han från döden frälsas,
Till dess ett annat bud min vilja derom bär.

(med utbrott.)
Ha, villdjur! du är röjd. — J Gudar i det höga!
Jag vaknar; täckelset dras undan, från mitt öga!
Hur brottslig var jag ej!

VIRGINIUS.
Känn höjden af ditt brott!
Den hjelte som du svek, den brudgum du förrådt,
Han lefver! — Vittne sjelf till sin förkränkta heder,

Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Leopold_Samlade_1_1814.djvu/205&oldid=304191”