Jag går, att låta dig med hastig visshet finna,
Hvem straffets blixt, af oss, är närmare att hinna.
Ryck bort, emedlertid, om du har dertill makt,
Din föregifna brud, ur kretsen af min vakt...
TREDJE SCENEN.
APPIUS. CLAUDIUS. SICINIUS. VIRGINIA.
VIRGINIA, (inkommer med hastighet och vänder sig till Sicinius.)
O ni, som till mitt värn en rättvis himmel sänder,
Sjelf räddad af hans vård, ur edra bödlars händer,
Fräls dottern af er vän, ur ett förhatligt slott,
Der hon en fristad sökt, och mött — ett häkte blott!
Med ohördt våld, fördömd, att här en fånge vara,
Till hvilken skall jag fly? och hvem skall mig försvara?
Jag omges, hvart jag ser, af grymma vakters hop.
Min far, i bojans natt, är stängd från mina rop.
Min obetänksamhet har straffat mig omsider!
Jag åberopar ej, mot det förtryck jag lider,
För den, som var er brud, ert fordna tänkesatt:
Jag flyr till edert hat mot våld och oförrätt...
SICINIUS, (till Appius.)
Du rodnar ej, tyrann, att hennes klagan höra?
