Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 228 —

Och äger du en arm till blott en dotters mord?
Barbar! i grafvens natt, skall det oss än förmenas,
Att, genom hämdens rätt åtminstone, förenas?
(Man hör på afstånd ett växande buller.)

VIRGINIUS.
Den hämd som du är värd förbidar dina brott.
Hör, hör dem, dessa rop som skalla kring ditt slott!
Rom vaknar! — Hör, och rys för tyranniets faror!
(Appius, ouppmärksam på Virginii ord och på allt det följande, stannar bredvid Virginia, böjd öfver henne, i en orörlig och förtviflad ställning.)


ELFTE SCENEN.

De förre. En centurion.


CENTURIONEN, (till Appius.)
Decemvir! slottet fylls af öfverlägsna skaror;
Sicinius tränger fram för spetsen af sin här;
Din vakt förskingrad flytt, och Claudius fängslad är!
(Folket intränger på Scenen.)
 
RÖSTER I HOPEN.
Hämd på förtryckarn!

NYA RÖSTER.
Hämd!