hans politiska ställning, hennes fars fiendtliga tänkesätt, hennes egna lidna oförrätter, och Appii beständigt öfverilade våldsamheter. Dessa våldsamheter borde med konst föras, gradvis, ifrån mindre till större, utan att en enda kunde sägas egenteligen härflyta från ett lågt eller brottsligt sinnelag. Den rysliga katastrophen, eller rättare sagdt, anledningen dertill, borde tillvägabringas, icke som ett med kall nedrighet uppfunnit medel att bemästra sig af Virginias person, utan som en öfverilad verkning af händelsernas olyckliga sammanlopp, af faderns trotsande stolthet, af Appii häftigt skiftande böjelser, af Claudii förföriska råd, och af omöjligheten att på allt annat sätt bibehålla, från det ögonblicket, något slags anspråk på hennes person.
Sådan är i närvarande Tragedi, planen af denna händelse. Sådan borde den, efter mitt omdöme, vara, för att kunna på theatern med fördel föreställas. Men att i ett oafbrutit naturligt sammanhang, med ett alltid växande intresse, och en verkelig tragisk värdighet af styl, utföra denna plan, det har varit, jag erkänner det, vida öfver medelmåttan af min uppfinningsgåfva, af min förmåga att måla passionerna, och af min skicklighet att böja språket; hvilket alltid fortfar att, under min hand, röja ett motstånd, som jag med allt bemödande icke kunnat öfvervinna.
Efter det begrepp jag här sökt gifva om sjelfva ämnets natur, torde man hvarken förundra sig öfver den förändring jag i historiskt afseende, vågat vid Appii karakter, eller öfver de tilläggningar af egen uppfinning, hvarmed denna tragedi är, ifrån början till slut, uppfylld. Att Appius varit tillförene förlofvad med Virginia, och denna förlofning bruten; att hennes far, genom sina löften, sedermera bestämt hennes hand åt Sicinius, en man af lika börd och nästan lika borgerligt anseende med hennes förra älskare; att hon emedlertid alltid i hemlighet älskar Appius; att denne, utan att känna Sicinius såsom sin rival, inlåtit sig, af politisk hämd, i en brottslig anläggning emot hans lif; att han vid ett upplopp i Rom, och under folkmängdens anfall på Virginii hus, återfinner Virginia, för hvilken hans kärlek å nyo upptändes; att lagen mot adelns giftermålsförbindelser med de lägre klasserna då ännu icke var gjord, men just färdig att afkunnas; att Appius, för att rädda Virginia från folkhopens oförrätter, ger henne en fristad i sitt
