Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 259 —

Geniet består, hos oss, i själens känslighet.
Man är, förrn man blir kär, ej verkligt stor poët.
Och snillet lågar ej förrn hjertat börjat brinna.

DORANTE.
(afsides.)                (högt.)
Förmodligt min rival! — Nå, hvem är din herdinna?

DAMIS.
Du har för mig ännu ej röjt hvem som är din;
Finn godt, på lika sätt, att jag förtiger min.

DORANTE.
Min Herres lott likväl, är säkert....

DAMIS.
Afundsvärdig!

DORANTE.
För mig har lyckan ej, ty värr, stått lika färdig.
Men nu till någon ting mer gladt. Du kan väl, hör —
Hos Herrn i huset här, ge ut mig för Aktör?
Jag tror jag har talang, och ville verkligt pröfva,
Hur långt den kunde gå, om jag den finge öfva.
 
DAMIS.
Rätt bra. Det är en tjenst som jag med nöje gör;
Kom bara.

DORANTE.
Men mitt namn kan skada.