BALIVEAU,
Ja, Far! din bödel! du har rätt:
Det är, olyckligtvis, för dig mitt tänkesätt.
Min ömhet för ditt väl, den vård jag derom tagit,
Se der, efter min bror, det enda arf du fick.
Jag har gjort allt för dig, till detta ögonblick,
Men du, af all min vård, hvad frukt har du väl dragit?
DAMIS.
Jo den, min farbror, den, att ren ej nödgas mer,
Med mitt behof deraf, beständigt trötta Er.
För de välgerningar min ungdom af Er njutit
Min djupa skuld hos Er, med tacksamhet bekäns;
Men tacksamheten sjelf bör sätta dem en gräns,
Och skapa sjelf min lott, är hvad jag nu beslutit.
Jag vill se till, en gång, hvad egen kraft förmår;
Men, jag vill gå den väg ett upphöjdt snille går,
Och, lik de stora män jag utvalt till exempel,
Vill söka lyckan blott i Sång-Gudinnans tempel.
BALIVEAU.
Hvad rum har du då valt att söka henne på!
Ditt tempel, (ty, välan! låt det få heta så:)
Är, hvar det fins, helt visst, bland jordens land och städer,
Den ömkligaste vrå som skrutit med ett namn;
Ett rum, der högmodet i fattigdomens famn,
Förtärs af hufvudbråk, och mättar sig med väder.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/361
Den här sidan har korrekturlästs
— 329 —
