Den här sidan har korrekturlästs
— 353 —
FJERDE SCENEN.
FRANCALEU. DAMIS.
FRANCALEU.
Den slinkan står helt visst med honom i förbund.
Nå, säg mig, er duell, hvad hade den för grund?
DAMIS.
Ett litet missförstånd, ett vanligt lappri bara.
FRANCALEU.
Er vänskap är han mer ej värd, från denna stund.
DAMIS.
Jag kunde äga skäl att tycka illa vara;
Men hvad som förestår, hvem vet? ännu i dag,
Skall fyllest hämna mig på honom, hoppas jag.
FRANCALEU.
Hvad jag fått höra sen, om honom, är väl värre.
DAMIS.
Nå hvad?
FRANCALEU.
Att han är son, hvad tycker ni min herre,
Son till en chikanör, en arg och envis gräl,
Som fast jag gjort för frid, allt möjligt, längst för detta,
I sju års tid, rättnu, har släpat mig för rätta,
Och ärnar, tror jag visst, processa mig ihjel.
Leopolds Skr. I. Del.23
