Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/419

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 387 —


FRANCALEU.
Hur nu?

BALIVEAU.
Åh! ni har gjort mirakel.

FRANCALEU.
Är ni riktig?
Det tycks ej så, ibland.

BALIVEAU.
Min själ, det vore ni,
Som verkligt mer än han, långt mer, förtjente bli...
Men det är jag som är den galnaste af alla.

FRANCALEU.
Men man förklarar sig emellan vänner. — Nå?
Hvad är det nu igen för jäsning i er galla?
Allt går ju bra, rätt bra?

BALIVEAU.
Bra? nej för tusan då!
Allt går tvertom, gunås, så rasande som löjligt.
Vet ni att han — just han — den hedersmannen der,
Oraklet, hvars kredit ni nyttjat i det här,
Är sjelf den slyngeln just vi talt om!...

FRANCALEU, (bestört.)
Är det möjligt?

BALIVEAU.
Se gå! Förvånas nu och undra Er ihjel