Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/421

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 389 —

Han blir en stackare nu blott, som hvar han kan,
Får söka, dörr från dörr, den hjelp som han behöfver;
Och dertill har ni gjort, ni, mer än någon ann.
Det är ett kristligt verk: lyckönska Er deröfver.

FRANCALEU, (med deklamation.)
O man af ringa ljus! ej värdig, långt ifrån,
Den glans som sprids till Er, från sådan fosterson!
Hvad är det, vet ni det, för text som ni predikar?
Ett folkprat, ständigt fördt af Er och era likar,
Förtrutne på att se de vittra yrkens glans!
Men vet, att Sångmöns gunst, att minnets lagerkrans,
Och konstens ädla verk som stämplats af talangen,
Ge nog så upphöjd rang som nånsin embetsrangen;
Vet ändtlig...

BALIVEAU.
Och ni sjelf, som här ger lexor, vet,
Att aktning bor ej qvar, i lag med uselhet.
Ni, som af lyckans lån, fått nog för era dagar,
Lef ni för nöjet blott, och välj det som är störst.
En rik må göra vers och prose, som han behagar;
En annan tänke på att kunna lefva först:
Hvad tjenar lagern till, mot hunger och mot törst?
Jag skall då se med köld, det ville ni begära,
Min brorson, rasa fram till tiggarstafvens ära?
Och hur hans tid förstörs på dessa drömverk blott?