Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/437

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 405 —

”Kan ej förloras hos en far.
”Jag ger ej blott hans val det samtycke ni yrkar;
”Ert ädla förespråk, förbinder mig också.
”Er sak blir alltså nu, och den lär ni förstå,
”Att skaffa, åt er vän, den skönhet som han dyrkar.
”Var hos Herr Francaleu, jag ber,
”Så nitisk medlare, som ni är van att finnas.
”Mitt bifall har jag ren med glädje lemnat Er.
”Må hans med lika lätthet vinnas!
”En gåfva åt min son af sådan dotters hand,
”Säg honom, sliter förr vår tvist, om han behagar,
Ӏn alla Domstolar och Lagar,
”Och knyter mellan oss på nytt det vänskapsband,
”Som fordom oss förent i våra yngre dagar.”
Metrophile.

FRANCALEU,
Nå, efter hvar och en gör allt hvad göras kan,
Far, flicka, vän, rival, — kort sagdt, på en gång alla;
Och Damis låter sjelf, alltså, sin talan falla,
Så älska ni Lucile, och gift Er med hvarann!

DORANTE.
(till Francaleu.)
Min far! ... O, min Lucile! Jag äger Er omsider!...

DAMIS.
Och, som jag smickrar mig, med fordna tänkesätt,