Ett hjerta som hon ej för andra gängen skänker;
Men hämne, hämne han det hjertats rätt man kränker,
Och denna hand, min far, skall möta honom här.
ASMUN, med godhet.
Min dotter! ...
THILDA.
Tro, min far, det är ej utan smärta
Hon sig till offer gör af dessa tänkesätt.
J Gudar! skulle det ej kosta hennes hjerta,
Att söndras från en hand, som varit Yngves rätt!
Men Yngve är ej mer, för Thilda: några dagar,
Och Thilda, Thilda sjelf, skall icke gråta mer!
Af sina grymma qval det yttersta hon ser:
En kropp mot jorden böjd, af hårda ödens lagar,
Hvars bröst, vid urnans brädd, ännu för Yngve slår,
Se der den segerlön, Pompé, hvartill du går!
ASMUN.
Vid hvart af hennes ord, J Gudar! hvad jag lider!...
Nej, lef min dotter, lef för Yngve, för din far.
Ditt öde sig förbytt, och dina sorgers dar
Omsider lemna rum åt dubbelt sälla tider.
Jag Odens tankar sett, han är ej en barbar;
Af ärelystna råd han kunnat villse föras,
Men han skall skåda dig, min dotter, och skall röras!
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/67
Den här sidan har korrekturlästs
— 35 —
