Lät utan blygd, och utan tal, Sig slafveriets rÖ6fter sprida. Att lyfta kvar Siyrdantipal Till Titers och Aureliers sida:
�)tt Sekels natt i grafyens famn
Göt nog att allt af dem förtära; Och Minnet vet ej mer de namn. Som Smickret svor odödlig ära. , Så skall allt falskt,, besoldi^dt lof ^ I åtderns natt sin glans förlora; Och storheten Inför ett Hof , Bli skild från det i Minnet atora. Men fåfängt sekler utan slut . Ur tidens hvälfda lurna flyta, Förvandla jordens fordna yta. Och plåna åldrars minnen ut; Förgäfves Glömskan allt begrafrer. Monarker, throner, folk och slott; Mot Antoniner och Gusta^er^ Hvad har dess makt ännu . förmått? Uvem har hon höljt ännu, af dessa, Med massorne af seklens grus? Och från hvars ärefulla hjessa, Ryckt bort en stråle af. dess ljus? Med stjernans glans som lyser Norden De höja sig, till eftei^yni
