Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— l:lö ^ Dui tiäikei]iråt'.wi forsbnDg lernnat^ Och presaonråt aié &m dag;, . * Om, under' skyéd. åf aamtida* kg*^ � Du all&s rättigheter j6mii �t; Om, efter toMn |Mt!ei. af ^ mody Den sista rest af Sverres blod' '*' Ej för de franska tigrar kåstatsj Ej sträudeme af Rheneas �lod^ Med liken af dän ungdpm lastats, ' Som från STensksund oss återétod; Om> mot den list sOiU Ijuft förleder. Det hot^ sont troisigt bojan ger, Vår trötta Stal i trygghet ser, . Sitt lugo, sin sjelfmakt och sih heder: O CARii! hrad laf kan: Sången ge, Hvad kransar kan TriumS^n vrida, Som falifra Dig nog värdige? Och snart ^ till h vilka hjeltärs sida, Skall Du ditt Namn^ej lyftadt 6e! Gn enda syn mitt oga sårar! ^ Jag ser ett land, af solen* gl&ndt, ' Af bergen hoijdt, af krigen tömdt. Och vattnadt än med odlarns tårar; fivars lifsmerg Öfverflodet docnt Till rof för yppighetéM* d&*ar. .* Hvem hämifiar denna fisgä prakt,