— 117 — , Mer skoBande In stridens dSdar, Ur hvilkons^ öppna händer flödar Vir si �ta must af lif écb makt? Hvem stBmplar, med förtjent förakt^ Pen rike, ovärd lyckans �känker, - Som smädar med sitt ofyerflöd, En torftig like, sänkt i nöd? Den gäck, som fröjdas att han blänker., Då Staten han försmäkta vet? Bedragarn, som i uselhet Sä många trefna slägter sänker? • Och den som, hemligt brottslig, skänken Åt främlingen vfir redbarhet? Dig! Dig b CARii! var det förvaradt. Det dubbelt stora hjeltevärf, Att rycka, från ett drfldt förderf, Det land Du med ditt blod försvarat! Din blixt fäll tung på fienden, Ditt öga statens refvor dagar, Exempel stödja dina lagar, Ocli hoppet föds bland Svenske Män. Det föds för verldén. — Sanningen^ Så långt från Upprors-våldets lära, Som fegheten af slafvens �jäl, Har talat, Prins; och Kungars ära, Är skattad efter folkens väl. Ej att hon deras pris förnedrar.
