_ i$4 — Med tröghet ger den hlelp, som likars bördor yrka; Och, under egnar tyngd, förUten af sin styrka^ Vid grofvena :brädd, till slut, på ålderns krycka stödd, Förbanni^r, tom på tröst, det våld att rara. född! Jag ser en varelse, för högre öden buren; Till sinnlig}ietens frö, beslägtad med naturea^ Till hoppets föremål, till tankens rena Ijus^ Odödliglietens säd i dödlighetens grus. Jag ser den, full af kraft mot blinda sinnens yrag Emellan lust och qval , sin gång med jemnhet styra; Jag ser dep, glömsk af ^ig, men trogen åt^eni&i Som höjs, för bröders väl, ur djupet af dess bröst, Gå, - trots förföljarns dolk och tacklöshetens vana, För dem , till kamp och sår; och , ofvanf or dess bana,
�n Far, som ler ur skyn med himmelskt vSlbebag,
Och räknar illskans hugg, och gäldar dem ea dag! Jag ser, nd lifvets gräns, i rymden af det höga,
�n lyckligare verld sig öppna för hans öga,
Och sloHels trölta gäst, fråti smärtans låga bygd, Sig lyfta, viss om lon, till Vittnet af sia dygd. Se der, en Läras verk, från himlen sSnd, att föra rå jorden Skaparns värf, och menskan lycklij göra* . Mc9 som, Y^ brottets hand, i stället för dess txAst^
