I mmingy som i dygäy miii éés, en mfitta vejk Räds, Att ditt sannings-nit fSrledér, Och diif ej 'dygdens nit till ofordrAgUghet Var string i tänkesStt, men len och Ijuf i seden Naturens första bnd är sammanlefnans lag, Och menskans första pligt, att denna möjliggöra. Om, till förnuft och dygd, du vill en dödlig föra, Så stot ej honom boit, med sättets obehag. Tänk ej att plumpt är starkt, och blygsamheten svag. Tro e> Catoners namn med cyiiisk fräckhet vinnas: Var viss att den gör mer, som rodnar ej för ord ; Och yet, att knappt ett brott, sA timmerhögt skaU finnas. Som ej var planta, först, i Shamtoshetens jord^ Min son, hör tidigt opp att dårUg omsorg bära. För lyckans öfverflöd och för ett fSfängt namn^ Hvad vinner du att dig förtära? Ditt guld är utan själ, och utan kropp din Sr a! Sök nöjet hos dig sjelf, och i en älskad famn. Ty det är sällhet blott AUt annat är dess hamn. ysij Jclokt, om^ du vill utvaldt njuta, Det är den vises konst att ^öra nöjens val, Och dårens fedl, min son, att ingen lust förskjuta. Beds ej en gunst utaf en ial^
