— i6i -.- Sätt, förr än år och trötthet tvinga, Ett syfte för ditt lopp, en gräns for ditt begär; En tidig njutning af det ringa, Är bättre än en flygt, som utan hvila är. Betrakta dårens lott, hvars sista dar försvinna^ I nya trilngtningar och ej än fyllda hopp. Så steg, i vildens bröst, en dag begäret opp. Att horisontens gransor hinna, Som, alltid lika stor, vek undan för hans lopp. Fly stojet. Rodna ej att undan verlden gömmas. Mot hennes spotska blick, förnuftets mognad stälL Ve den, som för att tro sig säll-. Af andra måste sesy af andra sådan dömmas; Som trånar med sig sjelf, och hellre än att glömmas, Dör främling i sitt eget tjälK Min son, haf bygden kär; var känslig for naturen: Man hårdnar undei: Konstens band. Byt stadens täppta barm mot sjöar, skog och land; Se träden utan skrank, och fågeln utom buren. Säg ofta: det är här naturen menskan ställt; Här var dess hjerta rent, och hennes tillstånd säUtj Det är ej här dess dygd sin första hane funnit; Det är bland slussar, hvalf , kolonner, tom och slott. Hon lasten pryda lärt, förtryckets boja fått. Och hennes kungars blod för npprorsbilau runnit. LisopoXiDS Skr, II D^i^. ii
