•^- s8S �. FåC$ngt skillrar ja^ for flSrdens dårar Hjertats godhet, och hur akon hon Yar, Då hpUy ^amio^t om förflutna dar^ Ofta ta!té/ glänsande af tårar^ Om en saknad mor, en åldrig far; Oiii.4€^ hein%gfiihou sai lycklig, fi^niit^ (Nu^ med tanken* blott afj^eon^ rSckt) Per, i skötet af m $)skad a^iigt^ Hennes harn4pn|9;{0rMQ6; år;fpcsVxmnit. Oim en hror,. de&s- Iq^o pcli yä^^ Tidigt man 9 t])|l fl^e/ier ^ch till sinne; - Mål för allm|ifi aktning^ värdjg d �i^ Ack! men r^fckt af 4öden> ysgUng än. Ur dess armar, aldrig ur dess minnet O! pär dessa ämnen röddes blott^ Uvilka färgor hennes uttryck tögol Hvilken ton som känslan ensam fatt t Hvilkc^ rosor kinden öfverdrogo! D^t var då, för ora, och fSr sya^ E} blott allt hvad liftigast fornojile^ Det var själens godhet soni sig röjde!' Lik en EagéV talände ur skyn � '
i.y �t > �l
Nu � .^^ man ^9{^e,Jängs( o^ bäst anan gittei At Idyllens tråkiga chin^er: Falteoa , Ijufva grönska; $kqgea � qyitter>
