Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

-^ 202I — Men du Sokrat, du Epiktet^ Som dygden med er vendel lär^n, Som ingen ärestod begärdeui J njuten än vår taoksamhett Och edra nämna odödlighett SAed dagens glans bostrålar Tertden* Kom Philosoph, betrakta bär, Din likes graf; 4^ hvad ser du der For prtktig marmor minnet bära. Af förr ej kända satsers ära? Hrad skådar du för talrik hop Af lärjungar, cypresser skära? ' • Och hör du Täl beundran^ rop Betyga djupet af hans lära? Nej, han ej sökt, och han ej nått Det rökverk, Skiytet ger och njuter: Han var en vis, som gjorde godt Den tysta Tacksamheten blott En tår uppå hans urna gjuter � Du högre verldars rena ljus, De sälla andan njutning blifven; Sublima fianning! oomgifven Af dimmorna från stoftets gprus! Du var ej skapad för oss svaga: Hax skulla vi ditt sken fördraga?