Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
HÄFDERNAS RÖST.
Det blef då endast Tidens lott,
Att göra rätt åt hjeltars ära!
Och marmorns, kalla marmorns blott,
Att lagrar utan afund bära!
Det fria offer sanning ger,
Då endast får på grafvar brinna!
Och tacksamhetens dag ej mer,
Af all förtjenst, än askan finna!
Säll trefallt den, hvars lugna bröst
Den låga hyddans skugga gömmer:
Han hör ej Smickrets fala röst,
Ej Hatets röst som allt fördömmer!
Mot härars hot och Splitets harm
Han ej om rikens öden kämpar,
Och skyddar ej, med tröttad arm,
Ett folk som honom förolämpar!
Hvad utsigt tröstar edra dar,
J verldens offer, och dess heder?
Af hennes tack? — Dess hopp bedrar!
Af Ryktets lof? — Man smädar Eder!
