. 2298 Det ljudet väcker hand oga ren Till dagens sken, Och lifskraft i ådrorna föder. I tårar hans qval finna småningom tröst; Han trycker de redliga två till sitt bröst ^ Som trofasta, kärliga bröder. Så 9 styrkt till sinne så väl som kropp. Han ren stod. opp Att hemfärden muntrare göra; Men knappt han med foten i stegjernet kora^ Förr'n hundarna storma, .^ och hastigt bakom Ett kallande rop lät sig höra. Si! på sin löddriga, raska Skäck^ I häftigt sträck, yon Steine sig återse låter! ^Herr Marskalk, håll an! dröj ett ögonblick qvar! Ännu, oss emellan, är saken ej klar, "En oafgjord punkt står oss åter. 'Den Dame jag vann, och hvars bud jag bäTi "Kan sitt begär '•Till edra två hundar, ej dämpa; "Jag fordrar alltså alt de lemnas af Er, "Och måste, så framt det i godo ej sker,
- lfå lif eller död derom kämpa."
