yid slik fördubbling af öfvermody Marskalkens blod Med bnisning i ådrorna svällde. På nytt blänkte svärden; af hjelmamas klang Ett sjungande eko kring klipponia sprang , Och harnesken böjdes och skrällde. Så byttes hugg, nar pon Holm till slut Brast harmsen nt, , Med ord, som till spe-tonen svara: '^Herr Junker! hvad slåss vi som Wikingar om? '* �tt fredligt förbund oss långt bättre bekom, "Och skulle långt klj^kare vara.** "Vi hugga oss ärr, ifrån hjelm till klack ^ "Och ringa tack Har Segrarn dock slutligt, kanhända.
- 'Låt Pudlarna välja, som dera synes god t,
"Och blifve de den, som de välja, till lott) "Vid Gud! så har tvisten ju ända!'* Hans hån låts Junkem ej akta på, Och täuker så: Den segern skall kosta mig ringa! Han mysslar, han vinkar roed lockande hand, Och lurar på stund, att sitt färdiga band Dem snällt omkring halsarna svinga �
