�gTé var femton år, Annett var ajutton redan, Form bordens olikhet begreps af dessa tvä. Omsider lärdes de att hegge den förstå: Den enas ton gaf sår; den andra dolde svedan. Aanelt �ok fästman snart, och bröUopp strax derpå � Man skildes vänligt åt, — � och såg hvarann ej sedan. Annetis parti var jemt; var sådant, med ett ordj J^n faltig fUoka ggr sam slängt sitt nät i högen: En odlare, med vinst, af dock ej egen jord. Ung, stadgad, bergad nog, mca långt .ifrån fcir- mogen. Såg eljest nt? — Rättså: det v^ntada jag ren* Jag kritar då och då små taflorj ^ här en: Håna rost var stark och Ijufj hans växt var ofver laglig; Brunt hår, högt bröst, Insk hy, blått öga, svar �* vadt benj I granden allvarsam, i umgänget behaglig. Eglé var vida skild Irån afund på sin \'ån. Han fann blott ^Isamt nog, att hon var fröken ifu Men med E^lés behag man Xr det sällan länge � Uan* skåde sig blott om^ man gare blott sitt val; 6en rikta man en blick, sen öppne man en schal; En liteQ cyprisk fot ur gazens böljor tränge: Strax är tillbedjam der, och strax har han rival. Au vird w för EJglé^ från. hennes barndom^ buren:
