Jjxkt hennes finger, flög på harpan, ingen anns; I sångkonst en Siren, en yestanfläkt i dans, I vext en Fröjas bild, af parisk marmor skoren, Allt segrade hon i, och allt hos henne fans, Som fostran, som talang, kan ligga till natoren. Ej nog: allt röjde snart sin riktiga effekt. 7Vå grefvar, främst i rang bland hofvetis eleganter, Ren stodo, spets mot Spets, i krigisk morgondrSgt, Med foten bakåt förd, och kroppen framåt striickt; Ren bars den ena hem af fyra sekundanter. Blek, fuUblödd, armen slak, och ögat nSstan släckt Och fjöken, på en gång, så smickrad, som förskräckt, Fick ofund, frågningar och skämt, från alla kanter. När frågan bTef om val, kan läsarn lätt förstå, Att förmänsrätt gafs den som lefde, af de två. Beliöis i många ord hans målning göras eder? Med föga undantag de likna mest h varann: I ögat obljTghet; i hjertat verklig heder; Stolt gång, väl skuren frack, af guld och tofsar grann; BeleF^enhet, rent språk, fint vett, och skämda seder; Se der Eglés kusin, och innan kort, dess man. Lägg till en månads tid, som temligt långsam faller; Bestyr om vagnar , spann , och kusk och kodk ' och siat; En våning, rik af guld, damaster och kristaller;
