Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/295

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

^ 981 _ Ett brBlloppsbord, som tyng � af tretti silfrerfatj Ett sällskap innanför, af stjernor och af solar; På gatan y stoj med bloss och vagnar, fler och fler; Lakejer, tiiingsel, spring; pack som begapar Er; En Elysé af ljus � en präst, två kullerstolar, Ea brudsäng: — och Eglé Sr ren ej fröken mer. Min pensel har ej färg att skillra hvad de njöto. De unga sälla två, som kärleken förent. I fyra långa år var detta nöje reut, Och fyra långa år, som fyra dar förOöto. Två andra lefdes bort på, föga olikt sätt, I det förnäma stoj som omger folk af ätt. Toilett och dejeuné uppfyllde förmiddagen.. Lägg till en promenad, en bodfart utåt stan; Så kom dinén ; så strax, var afiontimmen slagen, Och frågan ren för hand, om qvällen och dess plan* Visiter, spel, soupé, bal, opror, assembléer. Allt knöt sig länk i länk. Det var en evig ring Af bal, vfsiter, spel, spektakler och soupéer. Och ingen half minut att sköta någonting. Hushållningen var här, som jemt på stora ställen, Hofmästams sak; den hölls i riktigt grefligt flor; Och barnen lemnades (hvad Ni med lätthet tror). De små i ammans vård, de större åt mamsellen, För måttlig penning hyrd, att vara deras mor. Det mohi af små besvär som andras himmel skymmer y